Introvert revolution

[Olive Tigihy]

För 15 år sedan bestämde jag mig för att jag inte ville vara den tråkiga introverta längre. Den som satt hemma och inte ville gå på fest. Jag bestämde mig för att bli en annan människa, att bli mer extrovert. Jag försökte därmed försöka bli som så många andra och tycka om sociala situationer och ha kraven på mig att vara social.
Det hela var mycket korkat. Jag kände alltid att det var något fel på mig. Allt ledde till ångest, stress, tankar på att inte vilja leva, att vara fel, att inte passa in i den här världen osv osv.

Nu har poletten trillat ner. Jag accepterar att jag är en Ferdinand som hellre sitter vid min korkek – någon som de helt enkelt är tvugna att skicka hem från festen. Jag accepterar att jag inte stimuleras av kallprat utan känner mig hemma i djupa samtal, varmprat. Jag glädjs åt att att det finns ett sätt för mig att leva. Jag fokuserar på att leva som en introvert gör. Jag läser böcker om introversion för att “lära om” mitt förhållningssätt till relationer/livet och inser samtidigt vilken bluff det har varit att för mig som introvert försöka vara något annat än den jag är. Jag har gått med i en medlemstjänst för introverta som vill blomstra.

Extrovertism har varit ett ideal i samhället så länge nu. Som om det vore något fel på oss andra (25 – 30 % av befolkningen). Jag tycker det är dags att vi introverta får komma till tals och att det här landet blir mer jämlikt. Ett samhälle för alla, där även introverta blomstrar.

Jag tycker generellt att hela samhället behöver bli mer tolerant emot olikheter och sådant som är “udda”.

En analys kring det som jag hört ibland är att i Sverige kan man i regel ha svårt för sådant som sticker ut (minoriteter) medan man i exempelvis Finland är ett land som värderar just det udda som något värdefullt och unikt. Något som hyllas. Folk blir kända där för att de sticker ut, medan man i Sverige snarare blir känd för att man är så otroligt normativ och uppfyller olika ideal, enligt den analysen. Tycker nog det ligger något i det.

Eller vänta, var det kanske så att som samhällsmedborgare blir man i Finland populär om man är annorlunda men “vanlisar” blir kända. Medan i Sverige blir man känd om man sticker ut men som samhällsmedborgare ska vi gärna vara så lika varandra som möjligt. Så var det nog. I mina öron låter det typiskt svenskt: fina ideal att hylla olikheter, men när det väl kommer till kritan är vi ganska fördomsfulla (och rasistiska enligt många. Jag håller tyvärr med om det)

Vet inte hur det sociala ser ut i Finland men man kan väl tänka sig att det även kan gälla där att det tillåts och uppmuntras i betydligt högre utsträckning att få vara introvert. Alltså få vara sig själv – som det väl till syvende och sist handlar om?

[Olive Tigihy]

Ja, jag läste att ju mer österut så är åt det introverta hållet mer ideal.

Jaha, intressant!

Googlade lite och hittade det här som kanske kan vara uppmuntrande att läsa?

I finsk kultur finns ofta en respekt för tysthet och personlig utrymme. Introverta personlighetsdrag är ofta mer accepterade och integrerade i det finska samhället.

Japansk kultur värdesätter ofta tystnad, självkontroll och återhållsamhet. Introverta egenskaper kan ses som positiva, särskilt i sociala sammanhang där hög grad av formellitet och artighet är betydelsefulla.

I Nederländerna kan man uppskatta öppenhet och ärlighet i kommunikation. Detta kan göra att både introverta och extroverta personlighetstyper kan trivas väl i samhället.

Tysk kultur kan vara mer reserverad och formell, och det är vanligt att människor i sociala sammanhang är mer återhållsamma och tysta. Det kan vara mer accepterat att vara introvert inom många delar av det tyska samhället.

I Schweiz är diskretion och privatliv ofta viktiga värderingar. Det finns en viss tendens att uppskatta tysthet och återhållsamhet i sociala sammanhang.

Kanadensisk kultur kan vara ganska mångsidig, men det finns generellt sett en hög grad av respekt för personlig integritet och möjlighet att vara självständig och tyst om så önskas.

Trots att Sydkorea är känt för sin högteknologiska och snabbt föränderliga samhällsmiljö finns det också en tradition av att värdera tysthet och självkontroll. Introverta egenskaper kan vara mer accepterade inom vissa sociala sammanhang.

[Blue Byqite]

Jag känner så igen mig i det du skriver. Jag upplevde det dock att det var när jag började acceptera min introverta sida som jag blev mer social. Jag gillar människor, men mina energidepåer fylls på när jag får sitta helt själv och när ingen ringer.
Extroverta människor som får ångest för att de måste sitta själv en kväll kan jag för mitt liv inte förstå.